m o c k a p o c k a

tips mottages

2012-01-29T15:51:00.003+01:00

Har inte velat skriva om mina kolesterolvärden förut.Vet inte varför. Kanske för att det känns för personligt. Men nu gör jag det ändå. Det tar så stor plats i mitt liv just nu så det finns nästan inget annat att skriva om.
Var ju på hälsoundersökning i november och fick reda på att jag hade förhöjda kolesterolvärden. Det var överraskande och lite chockartat. Beställde genast tid för ny provtagning (de kanske hade mätt fel...), denna gång på fastande mage, för det kan göra skillnad (till det bättre) menade läkaren.
Och skillnad gjorde det. Fast åt hel fel håll. Nu var provresultaten ännu sämre. En bra bit över gränsvärdena. Enligt läkaren skulle jag inte oroa mig eller göra någonting åt det utan bara vänta något halvår eller så och ta nya prover då.

Amentjena! Hur lätt är det? Att strunta i något som uppenbarligen inte är som det ska. Sätta sig och vänta på bättre tider utan att känna att man gör det man kan för att påverka till det bättre.

Inte kunde han svara på några frågor heller. Han hävdade bla att HDL var det "onda" kolesterolet och LDL det "goda" (trots att jag hävdade motsatsen. Och jag har verkligen läst på så han borde fatta bättre än att käfta med mig). Där och då försvann mitt förtroende för honom och jag bestämde mig för att byta vårdcentral. Sedan dess har jag även googlat och läst på (ännu mer) vilket har varit både bra och dåligt. Bra för att det alltid känns bättre med kunskap och dåligt för att ju mer jag får veta desto mer finns det att oroa sig över.

Det som gör detta till ett mysterium är att jag inte tillhör någon av riskgrupperna. Vad jag vet har vi inget liknande i släkten heller. Jag äter hälsosamt och tränar varje dag (mer tycker jag inte att det är rimligt att träna). Maken tycker att jag är för hälsosam. I synnerhet nu när det har gått mig lite åt huvudet...

Så vad fan kan jag göra?
Tips någon?

laleh oh laleh

2012-01-27T22:24:00.003+01:00

Annars älskar jag verkligen Lalehs nya.
Älskar.

lite gladare

2012-01-27T18:59:00.000+01:00

Det här var ju verkligen otippat.
Jag har fått en bloggaward!
En utmärkelse alltså.
Väldigt överraskande.
Jag har i och för sig fått utmärkelser förr (jo, faktiskt!) men det var på den tiden då jag skrev lite mer frekvent och faktiskt hade någonting att berätta.
Det är en annan tid nu och jag trodde inte att bloggerskor av min karaktär (egoistiska och oberäkneliga i fråga om inlägg) kunde få utmärkelser.
Jag uppdaterar inte per automatik och av någon slags solidaritet med mina bloggväninnor.
Nä nä. Jag skriver bara i rent egoistiskt syfte när andan faller på och på sistone har andan fallit av kan man väl säga.
Kommenterar gör jag inte heller alltid.
En sådan där usel typ som tjyvläser och som bara kommenterar när jag har något att säga och absolut inte för att vara snäll.
En sådan där som de seriösa bloggarna verkligen ogillar.

Men inte fruntimmerslivet!
Hon gillar min blogg!
Eller det vet jag inte föresten för hon delade ut utmärkelser till de som senast hade kommenterat inne hos henne...men hon brukar vara inne hos mig, så kanske.

Hur som helst, glad blev jag för den och det behövde jag bannemej idag.
Har varit hur ledsen som helst och gråtit så grannen stannade upp på väg ut till sin bil och lystrade till ljudet av mitt ylande.

Men nu som sagt, lite gladare.
Tack fruntimmerslivet.

Jag skickar den vidare till samtliga bloggare som tittar in här. Det känns roligt att ni läser. Det är ändå därför jag skriver här.

lite stiltje

2012-01-26T07:54:00.001+01:00

Näe.
Jag har inget att berätta om.
Inga funderingar om livet och inga spännande aktiviteter på gång.
Det skulle vara om skidåkning i så fall. Det är ju möjligt nu när det kommit snö.
Dessvärre räcker inte tio centimeter, som kom i lördags, speciellt långt. Spåren var sönderkörda redan i söndags. Men jag ska prova i eftermiddag igen. De har sprutat kanonsnö och lagt ut på väl valda (förhoppningsvis i branta backen) ställen så det kanske går.

Ja, det är väl det som händer här.

retroaktiv friskvård

2012-01-24T07:37:00.000+01:00

Alltså jag har glömt att jag har så kallade friskvårdstimmar att ta ut. I alla år har jag glömt det. I alla fall de senaste åtta åren. En halvtimma i veckan. Eller så är det bara en kvart i veckan eftersom jag arbetar deltid. Men ändå. En kvart gånger 46 veckor gånger åtta. Det blir ju några timmar. Nilla, du kanske kan räkna på det, please.
Kanske blir tillräckligt för en semester/träningsvecka någonstans.
Går faktiskt bra här hemma nu när vi har snö.
Smälter den kan jag även tänka mig Italien. Eller Colorado.

Ska prata med chefen idag.

klara färdiga gå!

2012-01-23T08:12:00.001+01:00

Sitter här och funderar på hur denna måndag ska kunna toppa helgens nöjen; snöskottning, skidåkning, sol, härliga promenader, god mat och trevligt umgänge (mestadels familjen).
Blir tufft men det ska nog gå.
Dagen är lång och jag har många timmar på mig att fylla den med allehanda spännande upplevelser.

Japp.

det var banne mig på tiden

2012-01-21T14:59:00.001+01:00

I veckan har vi varit i Kananda och vänt. Har även köpt en gård i Åre som vi har gjort om till pensionat.
Bara för att nämna två av möjliga flytt/flykt/förändringsplaner som vi har spånat på.

Men så idag är det som om frustrationen släpper så smått.

Det har kommit snö.
Det snöar fortfarande ymnigt och på bara några timmar har precis allt (utom lodräta fasader) blivit vitt.

Äntligen.

blir nästan lite misstänksam

2012-01-20T13:08:00.000+01:00

Jag sprang en mil utan att bli trött.
Duschade och tvättade håret utan att trassla in mig i mina egna tovor.
Bakade baguetter som jäste som aldrig förr.
Kokade mitt livs godaste (jag överdriver inte) kaffe med fluffmjölk.
Känner mig pigg.

Till och med solen skiner.

Säkert en hund begraven någonstans...

konstutflykt

2012-01-19T07:21:00.000+01:00

I dag ska jag, två kollegor och fjorton femåringar åka på utställning.
Vi ska se Jan Lööfs bilder på konstmuseet i Göteborg.

Kommer ju bli ungefär hur kul som helst skulle jag tippa.

Vi ska ha med fika också.

jag kanske tar tillbaka lite

2012-01-18T12:36:00.000+01:00

Tankar liknande gårdagens tankar om förändring, som jag lite stöddigt skrev om, ska man hålla tyst om.
Är man verkligen mogen för en förändring i p r a k t i k e n så jobbar man lite undercover med några eventuella idéer och ser om det överhuvudtaget är möjligt med den typen av förändring/omkullkastning av tillvaro inklusive familj, innan man berättar för hela världen.
Så slipper man stressen som kommer av den där känslan att "det borde hända något snart, jag sa ju att jag ville ha förändring och ingenting händer. Är jag skraj eller bara misslyckad som inte får ändan ur vagnen?"
Den känslan.

När allt kommer omkring kanske det bara är lite snö jag saknar.
Hur ska man veta?
Någon som vet?

hur påskyndar man mognaden av en familj?

2012-01-17T18:23:00.000+01:00

Nu är jag uttråkad.

Inte hela tiden och inte på allt men i stort.

Periodvis under dagen eller veckan/månaden/året känner jag mig inte alls uttråkad men överlag är jag uttråkad.

Jag behöver något att bita i.

En förändring som ruskar om lite (eller mycket).

Ni förstår antagligen att det inte duger med att klippa en ny frisyr eller måla ny färg på väggarna. Inte ens en klätterkurs räcker liksom.

Kanske förstår ni också att jag inte har tålamod att vänta på någon slags förändring.

Jag är väldigt dålig på att vänta överhuvudtaget och att vänta på förändring när jag känner mig uttråkad är som att snöra ett hopprep runt halsen på mig och dra åt en aning. Jag får andnöd och lite lätt panik.

Jag vet bara inte vad jag ska göra.

Vad jag ska förändra.

Ingen aning.
Känner bara att det behöver vara något omfattande.
Möjligen kan omfattande här innebära nederbörd av omfattande snömängder. Kanske.
Men det kan också vara något helt annat.

Förr i tiden gjorde jag lappkast i liknande situationer. Bröt upp från var jag nu hölls och började om någon annanstans. Säsonsarbetade, bytte stad eller flyttade utomlands, bytte jobb eller hoppade på en utbildning. Eller så utmanade jag mig med något som jag aldrig gjort förut. Gärna något som kändes lite läskigt. Några av dessa utmaningar/flyttar har jag skrivit om förr.
Sedan vi bildade familj har jag försökt hitta utmaningar på plats. Det har varit väldigt utvecklande för mig. Att fördjupa sig och förändra där man är i stället för att "fly" till något annat så fort det blir tråkigt.

Men nu vill jag inte det längre.
Vill ha en stor förändring. Tillsammans med familjen.
Är väldigt mogen för det.

Ä dock lite osäker på hur mogen övriga familjen känner sig.
Någon som vet hur man startar/påskyndar mognadsprocesser av detta slag?
Eller någon som har på känn vilken sorts utmaning/förändring som jag/familjen kan tänkas behöva?

Alla förslag är välkomna.

Jag tycker inte det är kul med julgransplundring längre

2012-01-13T19:31:00.000+01:00

Men satan vad jobbigt det var att plocka undan julen.

Och vi har inte ens speciellt mycket julpynt.
Julgranen åkte dessutom ut innan nyår.

Några stackars dukar och gardiner, lite lampor och krafs.

Tog ändå hela dagen.

Känner mig redan nu väldigt osugen på jul om knappt ett år.

Vid närmare eftertanke vill jag nog inte fira jul alls då.
Jag tror till och med att jag bestämmer det i detta nu.
Julen 2012 blir i så fall historisk. Första julen ever som jag inte har firat.

Känns ju riktigt spännande.

torsdag eftermiddag, nästan fredag

2012-01-12T18:48:00.003+01:00

Jag gillar torsdag eftermiddag.
Det är inget nytt, jag har gillat torsdagar länge, typ alltid. I alla fall nästan så länge jag kan minnas. Och jag minns ganska långt tillbaka i tiden. Jag har minnen från det att jag var ett och ett halvt. Bara ett enda litet minne i och för sig, men ändå. Sedan har jag en hel drös minnen från treårsåldern och ännu fler efter det.

Men det här med torsdagar kom när jag började skolan. Jag ville nämligen inte börja skolan. Var inte skolmogen överhuvudtaget och det berodde inte på att jag inte kunde nå vänster öra med högerhandens fingrar när jag la handen över huvudet (tecken på skolmognad om man kunde det enligt då gällande praxis) utan på att jag helt enkelt inte tyckte att det var dags. Jag vill fortsätta leka hela dagarna. Jag minns att jag räknade på fingrarna hur länge det skulle dröja innan jag slutade skolan efter nian och kunde leka hela dagarna igen. Jag minns att jag då insåg att jag skulle vara för gammal för att vilja leka. Att det skulle vara för sent. Insikten slog ner som en bomb. Det kändes som om mitt liv var slut.
Det liv jag kände till skulle åtminstone inte fortsätta som förut.
Jag var väldigt ledsen över det. Och arg över att man inte fick välja själv när man ville trappa ner på lekandet och byta ut det mot skola.

Hur som helst. I skolan började jag. Fick nya kompisar och lärde mig nya lekar på rasterna. Helt hopplöst tråkigt var det inte. Men det var det där med alla måsten. Måste gå till skolan, måste läsa i boken, måste stå i kö, måste göra som alla andra....Jag tyckte det var jobbigt det där att alla skulle göra samma hela tiden, även när man verkligen inte hade någon lust.

Helgerna var bara bäst. Inga måsten och ingen anpassning till stor grupp.
Ganska så snabbt kom jag in i veckorutinerna måndag-fredag och fick en känsla för just torsdagar.
Torsdag, nästan fredag.
Fredag eftermiddag, fri.

en kurs kanske

2012-01-11T14:55:00.001+01:00

Buggkurs eller klätterkurs.
Det är frågan.

nobody is perfekt

2012-01-11T07:50:00.000+01:00

Den där blåtiran jag pratade om för en massa dagar sedan som inte dök upp. Den gjorde det till slut ändå. I går visade den sig som en svagt blåtonad halvmåne under ögat.

Lite typiskt eftersom jag ska fixa pass idag.

frozen planet

2012-01-10T17:40:00.001+01:00

Har nyupptäckt Kunskapskanalen. Tittade på den en del förr men har sedan glömt bort den. Nu sänder de BBC:s serie Frozen planet (del av Earth-produktionen) och det är så himla bra! Man sitter där i soffan och bara förundras över alla under och underbara underligheter som denna jord bär på.
Magiskt.

gott med grillat

2012-01-08T18:53:00.000+01:00

Hemma igen då.
Vitt, vackert och ljust har bytts ut mot brunt, blött och mörkt.
Någonstans i höjd med Kristinehamn körde vi in i mörkret. Snön hade försvunnit och regnet blaskade mot rutan.
Man kan bli ledsen för mindre.

Samtidigt har jag haft en fantastisk vecka i ett vinterparadis. Får inte glömma det. Och det kan ju faktiskt ske under vad gäller väder. Det är trots allt bara början av januari. Hopp om en vit vinter finns kvar.

Hur som helst så firade vi hemkomsten med att grilla på altanen.
Potatisgratäng med muchos vitlök till det.
Det var väldigt gott kan jag säga.

Jobba i morgon då.
Känns....helt ok.

så kan det se ut

2012-01-06T22:11:00.001+01:00

Det gick inte att ladda upp något filmklipp. Något tekniskt mankemang som jag inte förstår mig på. Ni får hålla tillgodo med några bilder på Utmanaren som i alla fall visar terrängen och snödjupet som vi tampades med igår. Vissa fortsatte även idag i ännu djupare snö men jag var inte en bland dem. Höll mig i pisten och klarade mig nästan helskinnad. Vurpade och trodde att jag knäckte nacken men kunde resa mig utan minsta lilla förlamning. Bara lite ont i ansiktet. Kommer kanske vakna med en blåtira i morgon. Inte så kul men definitivt bättre än förlamning.

Nu ska jag sova. I morgon kör vi hemåt.

Känner mig inte riktigt redo.
Kanske springer jag och gömmer mig.

(lite för) intense skiing

2012-01-05T19:35:00.000+01:00

Inga bilder idag.
Har haft fullt upp med att ta mig ner levande.
Det här med nysnö är ju fantastiskt. Speciellt när det är lagom mycket nysnö. I pisten.
Gårdagen och nattens snömängder gränsar till lite för mycket för min kapacitet. Dessutom har vi inte åkt i några pister. Pojkarna i min familj gillar skogen bättre. Man kan tycka att jag borde ha lite självbevarelsedrift och helt enkelt välja att åka backe on my own.
Men tydligen har jag inte tillräckligt av den varan.
Kan bero på att jag så himla gärna vill kunna åka puder i (branta) skogen. Jag vill mer än jag kan.
Och hur bli man bättre på något? Jo, genom att träna. Således lika bra att hänga på.
Tänkte jag.

Det var så himla svårt.
Ni kan inte ana.
Jo, om jag la ut ett filmklipp på hur Utmanaren åker i den branta skogen så skulle ni kanske förstå hur svårt det var för mig att hålla jämna steg. Fast ni skulle ändå inte kunna förstå riktigt för det som är fruktansvärt brant på riktigt ser inte brant ut på filmen. Men believe me, it was.

Hur som helst, jag är så himla glad att jag sitter här i soffan nu, utan skador. Bara en jobbig nackspärr (som jag faktiskt inte fick av åkningen utan av att sova i ett kallt och dragigt rum).
Jag gläds med mina pojkar också. För även om det var lite väl saftigt för mig så har de njutit i fulla drag. De är så glada så de struttar runt här i sina långfillingar och skrattar högt åt allt och ingenting.

Jag är glad att jag överlevt.

hälsat på i kåtan

2012-01-04T19:51:00.000+01:00

I dag har vi hälsat på svägerskan med familj i kåtan, deras hus mitt ut i fjällvärlden. Det är väldigt mysigt där. Man är liksom ensam om/med naturen. Långt till närmsta granne. Väldigt mycket fjällkänsla.
Jag har kört skoter också. Lyckades även köra av leden och fast ner i snön. Men bara en gång. I övrigt gick det riktigt bra. Det är väldigt roligt. Jag är annars ingen fan av motorfordon, ser det endast som ett transportmedel, men skoter är riktigt roligt.

Det har snöat hela dagen. I morgon ska vi åka backe igen. I nysnö.
Ser fram emot det.
Väldigt mycket faktiskt.

Tror jag kan ha det såhär. Jämt.
Känner ingen hemlängtan what so ever. Vet i ärlighetens namn inte vad jag sysslar med till vardags . Eller jo, jag vet vad men jag börjar starkt fundera på varför.

I stället skulle jag tex kunna börja säsongsarbeta igen.
Tjugosju eller fyrtiosju (år) kan väl inte spela någon roll.
Eller anställer de inte mogna medelålders kvinnor som är på väg in i sin klimakteriekrisperiod?

Ska fråga i morgon.

vilodag

2012-01-04T10:01:00.001+01:00

I dag har vi vilodag från backen. Passar bra när snön vräker ner och sikten är lika med noll. Fast den främsta anledningen är att vi behöver vila våra så kallade muskler lite. Göteborgsmuskler fungerar inte på riktigt samma sätt som Åremuskler. De finns helt enkelt inte hemma. Man får liksom utveckla dem när man kommer hit. Helst i bilen på väg upp men det brukar vara lite svårt. Lite trångt. I synnerhet om man väljer att inte ta takboxen.

Annars kan jag berätta att jag stått och knött i liften tillsammans med Jon "en av världens bästa friåkare med de garanterat vitaste tänderna" Olsson och Peter "sommaren med Göran" Magnusson.
Har jag.
Lite stöddig över det är jag.

Jag vet inte hur det känns att vara hög på heroin men det här måste vara bättre

2012-01-03T18:19:00.001+01:00

Finväder idag. Sol och i princip vindstilla. Som gjort för att knata upp på toppen. Väl där lockade baksidan. Orörd snö som badade i sol.
Jag och Utmanaren hade berget för oss själva. Jag har haft mitt livs åkning idag.
Finner inte ord. Är helt hög.

Vi åt en sen lunch på Hyddan. Hade sällskap av en Blåmes utanför fönstret.
Avslutade dagen med en tur i längdspåret.

Nu behöver jag inte så mycket mer.

nya utmaningar

2012-01-02T14:54:00.003+01:00

I dag har vi lekt "följa John" vilket för oss blev detsamma som "följa Utmanaren". Det är en väldigt spännande och utmanande lek. Han tog oss till västra ravinen, lite bortom pisterna. Inte för att vi riktigt hängde med i varken tempo eller svängar men en rad nya utmaningar bjöds vi på i alla fall. För att inte tala om häftiga naturupplevelser.
En riktigt bra dag.

nu är vi här :D

2012-01-01T18:00:00.001+01:00

Vi kom iväg till slut. Jag tror faktiskt att vi fick med oss det vi hade tänkt. Det strulade lite med takboxen och vi orkade väl inte riktigt göra något åt det då utan försökte hitta en annan lösning. Tänkte att vi nog skulle få in allt inne i bilen, om vi fällde mittensätet. Vi packade in och det såg jättefint ut. Tills barnen tagit plats. Då såg det plötsligt lite trångt ut. Fast då var det för sent att ändra.
Och vi skulle ju bara köra drygt åttio mil. De får ju röra på benen hela veckan.

Det är fantastiskt att vara här. Det finns snö! I går sken solen till och med. Vi har kört backe och längd och firat in det nya året. Ser ut att bli mer snö i veckan så vi behöver inte oroa oss för att den tar slut. Känns väldigt skönt.
Lite kallt i backen kanske men har jag bara på mig mina tre ylleunderställ, ylleväst, fleece, skaljacka och min dunjacka ovanpå det så känns det hur fint som helst.

Det enda som oroar mig lite är att jag inte kommer vilja åka härifrån men jag ska försöka att inte tänka på det förrän det är dags.

Då ska jag gömma mig.

det går sådär

2011-12-29T17:36:00.001+01:00

Jomenvisstserni.
Jag försöker packa jag.
Ska ju till snön. Ingen människa klarar väl av att befinna sig i denna regniga, geggiga, gråbruna soppa så länge till.
Inte jag i alla fall.

Men det går sådär med packningen.
Vi har strömavbrott ungefär en gång i kvarten.
Detta innebär att det blir det väldigt mörkt här hemma mellan varven. Svårt att se vad man lägger ner.

Allt som har med det elektriska att göra är våldsamt opålitligt. Exempelvis kaffebryggaren
Därför blir även jag opålitlig. I humöret. Strömavbrotten medför att det tar ganska lång tid för tvättmaskinen att tugga sig fram genom ett helt program. Därefter ska även torktumlaren blåsa runt i lagom fart. Det gör den inte när det är strömavbrott.
Det kan bli så att vi får packa blöt tvätt.

Men vad är lite blöt tvätt? Värre saker har hänt när vi har packat. Glömma skidor tex. Ingen bra grej när man åker på skidresa.
Glömma barnens overaller (när de var små). Blir så himla kallt för dem stackarna.
Kängor är också bra att ha med men ack så lätt att glömma när man bär de sovande barnen ut i bilen tidigt på morgonen så att de ska kunna fortsätta sova i bilen. Vem tänker på kängor då liksom?
Nyckel till den hyrda stugan. Har också hänt. Lite panik fick vi då men det ordnade sig otroligt nog med en granne (i stugan bredvid) som hade en extranyckel (lite tur får man ha).

Att det inte brukar gå så bra har inget att göra med att det blir strömavbrott varje gång vi ska packa. Det är bara idag vi har problem med strömavbrott. Vi är bara inte så jättefenomenala på att packa.

Nu ska ni få en liten utmaning.
Tänk er hur bra/dåligt det brukar gå med ström.
Sedan kan ni göra er lite inre bilder av hur det går i dag, utan ström.
Därefter kan ni rita ner den bilden och gärna skicka den till mig på något sätt.
Det skulle muntra upp en mockapocka med packångest.

Det regnar in i köket också.
Ta med det i bilden.

någon som har testat konserverad gran?

2011-12-29T14:32:00.002+01:00

Jag ber att få tacka granen så mycket för gott samarbete.
Mer tillmötesgående gran har jag väl aldrig haft i mitt hus.
Knappt ett enda barr har den fällt.

Undrar om man kan konservera den?
Oddsen att jag får tag på en likvärdig gran nästa år känns minimal...

allt är inte lika roligt minsann

2011-12-28T16:33:00.001+01:00

Ok.
Jag har köpt en ny extern hårddisk för att kunna föra över bilder från min stackars hårt arbetande och lite trötta dator.
Dessvärre hann jag inte mer än plugga in den förrän jag sabbade den.
Inte ett kort har jag fört över.

Dyr var den också.
Fan.

Jag förstår inte varför jag inte lämnar in hela skiten till någon som kan och gillar att hålla på med datorer. Som fixar allt på nolltid utan strul. I alla fall inget strul som jag behöver ta del av.

det är så vansinnigt kul att lära sig något nytt!

2011-12-28T13:17:00.000+01:00

Det började med att jag träffade en gammal kursare i våras. Vi läste Bild ihop för snart tio år sedan. Hon har sedan dess utbildat sig till bokbindare. När vi träffades då i våras fick jag kolla i hennes underbara verkstad och hänga med några kursdeltagare som var i full färd att tillverka egna anteckningsböcker. Det var så inspirerande! Jag ska själv gå en kurs hos henne i vår.

När jag skrev ner "Flicka möter pojke" så kom jag på att jag skulle skriva ut den och binda ihop den till en bok till maken i julklapp. Enda kruxet var ju bara det att jag inte hade gått kursen än...
Men skam den som ger sig, hur svårt kan det vara? En enkel liten bok borde jag väl klara av att göra och det finns ju internet tänkte jag. Jag googlade runt lite och fann en sida som enkelt beskriver hur man kan gå tillväga. Det var verkligen jätteroligt och jag ser mycket fram emot kursen i vår. Då kommer jag lära mig lite mer avancerat bokbinderi.

Böckerna på bilden är gjorda av deltagare på Lenas sommarkurs.

I övrigt roar jag mig med att baka bröd, springa och packa inför skidresa. Här i dessa regntunga trakter står jag snart inte ut en minut till.
JAG VILL ÅKA SKIDOR!

någonting ska man ju hitta på under de korta stunder då man inte äter

2011-12-27T16:57:00.000+01:00

Har hittat en ny hobby såhär i juldagarna.
Binda böcker.
Hur kul som helst.
Fint blir det också.

Frågan är bara vad jag ska fylla böckerna med?

lite semester på det här så...

2011-12-26T21:12:00.000+01:00

Mat och släktumgänge i dagarna tre.
Gott och roligt men nu är jag mätt.

Skönt med (en ledig) vardag i morgon.

Så ska det se ut

2011-12-21T10:30:00.003+01:00

En morgon helt i min smak.

Jag blir så inihellvitte glad

2011-12-20T17:35:00.000+01:00

Nu vet jag exakt varför jag drömde svindeldrömmen.
Vädret är en av få saker i livet som jag inte kan kontrollera och vetskapen om att jag inte kommer kunna påverka detta på något sätt och att det därför finns uppenbar risk för
1. en jul utan snö
2. en hel vinter utan snö
gjorde mig helt enkelt både deprimerad och handlingsförlamad.
Inte undra på att jag drömde svindeldrömmen.

Men nu har det kommit snö!!!!!!!!!
Ganska mycket till och med.
När jag kom hem från jobbet hade Utmanaren och en kompis redan byggt hopp, dragit kablar för att få belysning i "backen" och hoppade för fullt. Rockstar byggde en tvåhuvudad snögubbe.
Jag kastade mig på snöskyffeln och gjorde mitt nästan allra roligaste. Skottade hela uppfarten och lite av gatan. Det senare kanske var lite onödigt men jag visste inte när plogen skulle behaga dyka upp så jag tänkte att det var säkrast.
Den kom precis när jag var klar.

Hur som helst, NU är jag hur sugen som helst på jul.
Bara fyra dagar kvar.

svindel

2011-12-20T07:25:00.004+01:00

I natt har jag drömt att jag kör bil på en flera hundra meter hög och smal bro utan räcke och med vatten nedanför. I drömmen drabbades jag av kraftig svindel och fick verkligen stålsätta mig och fixera blicken på punkten precis framför bilen. Inte titta åt sidan, framåt eller nedåt.

En svindeldröm.
En riktig mardröm.

Det är inte ofta jag drömmer dem längre, svindeldrömmarna, men jag har listat ut att det är i perioder då jag har lite dålig koll på mig själv. När jag inte hänger med riktigt. När allt går lite för fort.
Kanske har att göra med att jag legat nedbäddad (och extremt inaktiv) en vecka medan livet runtomkring speedat upp tempot och redan är inne på slutspurten. Har inte sysslat med så mycket julförberedelser precis. Har mest snorat och skrivit en saga. De där julkorten som jag faktiskt fick till (igår, skickas förhoppningsvis i dag) lär ju knappast komma fram i tid men det är egentligen inget jag känner mig så stressad över eftersom de aldrig gör det. Vi skickar dem inte i tid i alla fall. Jag tänker (intalar mig )att det säkert är kul att få annat än räkningar även i mellandagarna.

Så det måste vara något annat som spökar. Finns en del att välja på. Julklapparna tex. De som jag skulle beställa på nätet för flera veckor sedan. Gjorde jag ju inte. Åtminstone inte i den omfattning som jag hade tänkt mig. Så det har jag kvar. Plus allt det andra. Det värsta är att jag inte har någon riktig lust för att julstöka.

Får faktiskt svindel bara av att tänka på det.

trumvirvel

2011-12-19T07:35:00.003+01:00

Mina damer och herrar (om det nu finns några sådana bland mina läsare), får jag lov att presentera mockapocka collection!

Som ni säkert noterat består kollektionen uteslutande av skålar. Detta beror inte på något annat än att det är det enda jag behärskar i nuläget. Men vänta bara. Efter nästa kurs kan jag nog dreja äggkoppar också.

flicka möter pojke, the end

2011-12-18T11:26:00.000+01:00

Trots att det var jul, flickans absoluta favorithelg alla kategorier, så segade sig dagarna fram. Den fysiska avsaknaden av pojken gjorde det tydligt hur halv hon plötsligt kände sig utan honom. De pratar i telefon vid flera tillfällen men det räcker inte. Hon vill bara hem. Hem till sitt nya hem, sitt nya liv i sin nya stad. Ingen av familjemedlemmarna verkar heller förstå vad som har hänt. Även sedan hon berättat att hon träffat en pojke så känner hon inte att de förstår allvaret. Att det här är en speciell pojke, olik alla andra. En pojke hon inte vill vara utan.
Och hur kan hon egentligen begära att de ska förstå? Tidigare pojkvänner har kommit och gått i flickans liv utan någon större uppståndelse. Vissa har hon inte ens själv lärt känna innan det tagit slut. Minsta lilla tveksamhet har förut väckt rädsla och gjort att hon tagit till flykten. Familjen har aldrig tidigare blivit involverad i flickans relationer och för dem har det nu bara gått ett par dagar sedan hon flyttade. I deras ögon har flickan bara hunnit köra ner ett flyttlass och sedan kommit tillbaka för att fira jul. Klart det inte kan hända mirakel på så kort tid, tänker de. De säger det till och med. Speciellt den galna fastern predikar högljutt om pojkars opålitlighet i allmänhet och ingenjörer och uppfinnares opålitlighet i synnerhet. Hon vet minsann.

Ensamheten och känslan av att vara halv känns stor. Flickan försöker desperat boka om sina biljetter för att kunna komma tillbaka tidigare men det är jul och tågen är proppfulla. Tur är väl det, när skulle hon annars städa den gamla lägenheten?

På juldagen får hon hjälp av en väninna att städa. Det är skönt med sällskap. Väninnan förstår precis det där med mirakel och halvheter.
Det är däremot en smärre chock att öppna dörren till den gamla lägenheten. Det ser ut som en orkan har dragit fram där. Hur kan en tom lägenhet se så skräpig ut? Hon hade ju verkligen fått med sig allt i flyttlasset. Åtminstone allt hon ville spara. Kvar i lägenheten ligger nu högar av skräp och saker hon inte velat ta med tillsammans med drivor av dammråttor.

Det var ett drygt arbete att städa och röja och när de äntligen är klara lovar flickan sig själv att inte flytta på många, många år.

(hon kunde ju inte veta...)

Äntligen kom Annandagen. Flickan var färdigpackad och klar innan hon ens hade vaknat trots att tåget inte gick förrän på kvällen. Pojken stod och väntade på perrongen när tåget rullade in på Göteborgs C. Han såg lite blek ut. Under de dagar de varit åtskilda hade han drabbats av magsjuka. Nu var han bättre men inte helt bra. De kramades lite försiktigt på perrongen och gjorde tappra försök för att undvika kroppskontakt resten av Annandagen. Det gick sådär. De åkte hem till flickan och kröp ner i bäddsoffan. Låg med ett litet mellanrum för att inte smittas och pratade hela kvällen och halva natten. Vid två tiden började de känna sig hungriga och åkte in och tog en hamburgare på avenyn. Sällan hade en hamburgare smakat så gott.

Dagen därpå bestämde sig flickan för att på allvar packa upp sina flyttkartonger. Nu fick det lov att bli lite ordning i lägenheten. Pojken åkte hem till sig för att ordna med sitt. De bestämde att de skulle höras frampå eftermiddagen. Flickan började med att cykla och handla färg till hallen. Förra ägaren hade valt en tapet med spräckligt och migränframkallande mönster och flickan köpte nu en ljust gul färg. Hon hann knappt innanför dörren förrän hon öppnade burken och började måla och hon slutade inte förrän hon var färdig. Det blev bra, riktigt bra. Nu kände hon att det var hennes lägenhet och hon började packa upp.

Hon tog en paus på eftermiddagen för att cykla bort och handla mat. När hon kom tillbaka såg hon pojkens ljusblå bil stå parkerad utanför huset. På biltaket låg en hög med brädor och pojken stod bredvid och log.

(bild från google)
-Jag tänkte att jag skulle bygga ett sovloft till dig, sa han.
Flickan trodde varken sina öron eller ögon. Händer sådant här, tänkte hon. Ja, det gjorde det uppenbarligen. De hjälptes åt att bära in virket och pojken tog fram sin hammare och började spika. På kvällen var loftet färdigt och de invigde det samma natt.

De spenderar resterande mellandagar däruppe på loftet. Världens bästa kryp-in. Att ligga däruppe var som att fara iväg tillsammans i en hemlig och alldeles egen bubbla. De behöver inget annat än varandra. Flickan minns såhär i efterhand inte ens att de åt. De borde rimligtvis ha gjort det men det kan faktiskt vara så att de under den perioden levde på kärlek och luft. Det kan till och med vara så att de ansåg att den saliv de bytte under de timslånga kyssarna räckte som vätskeersättning.

En kväll när de sitter framför stereon hemma hos pojken och lyssnar genom hans skivsamling pratar de om att gifta sig. För en utomstående kan det tyckas lite tidigt att prata giftermål om man bara känt varandra i två veckor. Men för flickan och pojken känns det som något självklart. Nu ville de vara tillsammans för alltid.

Efter nyår får flickan ett heltidsjobb på en förskola och för att kunna få ihop till den höga hyran så arbetar hon även extra på ett café på helgerna. Pojken har också ett nytt arbete på en arkitektbyrå och arbetar ofta sent. Han håller dessutom på med en uppfinning som tar en del tid i anspråk (och som senare kommer att bli hans försörjning och heltidssyssla).
Så det blir på nätterna de träffas. Hela januari och februari ses de nästan uteslutande på loftet. Pojkens lägenhet förfaller och de börjar prata om att flytta ihop. De funderar på var de ska ställa pojkens möbler och kläder om han ska flytta in hos henne, vilket är det självklara alternativet eftersom loftet finns där och flickans lägenhet är några kvadratmeter större än pojkens. Men även i flickans lägenhet är det trångt. Hon har själv behövt trycka in sina saker i varenda vrå för att få plats. Det går inte att få in en möbel till.
Det är därför de börjar läsa lägenhetsannonser.

Plötsligt en dag i mars hittar de den, lägenheten. En trea på Värmlandsgatan. De flyttar in ett par veckor senare och efter en månads relativt omfattande renoveringsarbete förlovar de sig. De äter tomatpaj mitt i spackeldammet, tar ett par purjolöksringar från salladen och bestämmer att det ska bli ett sommarbröllop.

För det förälskade paret känns det som det enda rätta. För alla runt omkring verkar det vara ett förhastat beslut. Varför så bråttom undrar de.
Bråttom? Vi har inte bråttom. Vi gör bara det som känns rätt svarar de. Vi vill inte vara utan varandra.

Inom sig känner de båda att det finns ytterligare en orsak till att de vill gifta sig så snart. De vill att det ska bli svårt, riktigt svårt att göra slut. Besvärligt och omständigt måste det vara. För de vill inte att det ska ta slut men de är samtidigt är medvetna om sina svagheter och tidigare beteende mönster. Att dra så fort något blir tråkigt. De inser också att det säkert kommer komma stunder då relationen inte längre känns så sprudlande. Men de vill, vill så himla gärna rida ut de eventuella stormarna och fortsätta tillsammans.
I nöd och lust.
De känner där och då att de lämnar flickan och pojken bakom sig och förvandlas till en vuxen kvinna och en vuxen man.

Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Eller kanske inte precis så.

Riktigt vuxna blev de nämligen inte sådär i ett trollslag och sagolikt lyckliga var de bara det där första året medan förälskelsen fortfarande höll i sig. Därefter kan man säga att lyckan kom och gick under perioder. Det var under perioder när den hade gått en sväng, lyckan, som de både förbannade och tackade sig själva för att de hade följt sina hjärtan och gift sig sådär, på en gång. Annars kan man mycket väl föreställa sig att de hade dragit åt varsitt håll redan efter första julen när första förälskelsen precis lagt sig och relationen trädde in på för flickan och pojken helt nya områden. I det nya landskapet ändrade de oändliga och underbara samtalen plötsligt karaktär. Nu lyssnade inte pojken längre och flickan pratade för mycket. Anklagelserna haglade tätt och flickan och pojken började på varsitt håll bygga försvarsmurar. De var så besvikna och ledsna över att den berusande förälskelsen höll på att bedarra att de helt gick vilse i dessa okända trakter. Utan varken karta eller kompass fick de uppfinna egna verktyg för att återigen hitta tillbaka till varandra. Under en period kändes relationen lika famlande som när de var små och lekte blindbock.

Men tjugo år senare; efter bröllop, smekmånad till Alperna, efter två graviditeter med efterföljande förlossningar och två små söner, fyra flyttar och lika många renoveringar (och flyttstädningar), efter gräl, återföreningar och åtskilliga timmar i terapisoffan, efter tre undulater, två kaniner, ett oräkneligt antal akvariefiskar, efter sommarstuga, husbygge, nya uppfinningar och konstutbildning (vilket verkligen inte skedde under första året som planerat utan långt senare eftersom det var ytterst svårt för flickan att vilja klättra ner från loftet och slita sig från pojken, än mindre tänka på konstutbildningar och självförverkligande), då känner de sig, om inte konstant lyckliga så åtminstone relativt vuxna.
Och man skulle nog kunna drista sig till att säga att de verkligen älskar varandra.

När de tänker på det såhär efteråt känns det nästan ofattbart att det hängde på slumpen att de träffades.
Tänk om han inte hade spillt ut sin öl på henne.
Och tänk om hon inte hade trotsat sina förutfattade meningar om fältbiologer och tekniknördar.

Länge leve slumpen!

flicka möter pojke, del 3

2011-12-17T16:53:00.000+01:00

Under kvällen dyker flera av pojkens vänner upp och de är till slut ett ganska stort sällskap. Flickan och pojken pratar emellertid mest med varandra. Det är som om de inte kan sluta. Det bubblar ur dem och flickan känner vartefter kvällen går hur det sprider sig en värme i hennes kropp när hon tittar på sin nya vän, pojken. Plötsligt ser hon genom fönstret hur den första snön faller där utanför. I precis samma ögonblick strömmar tonerna till "Last Christmas" ur högtalarna. Flickan och pojken hör musiken, ser snön och sedan på varandra och det infinner sig en speciell stämning och känsla. Olikt allt annat hon tidigare varit med om. Stunden känns magisk och de kysser varandra.

Men hallå! De kysser varandra!!! Pojken var ju en vän. Man kysser väl inte vänner på det sättet heller?!

Vad i hela friden är det som händer hinner flickan tänka innan hon känner ett hugg i bröstet.
Amors pilar träffar mitt i hjärtat.

När det är dags att avsluta kvällen frågar flickan om hon får sova över hos pojken. Han har ju säng och frukost och sådant som flickan för närvarande saknar. Eller i alla fall inte har hunnit packa upp.

Hon sover som aldrig förr där bredvid pojken, i hans egentillverkade uppfinning, en upp och nedfällbar säng. Först vid tolvtiden vaknar hon. Hon känner sig både utsövd och avslappnad. Så länge har hon inte sovit i hela sitt liv. Hon brukar ha svårt för att sova på morgonen och vaknar oftast före åtta även om hon varit uppe sent.
De äter frukost och mitt i frukosten hämtar pojken en liten ask. I asken ligger en liten tygpåse och i påsen ett par pärlörhängen.
- Jag köpte dem när jag var ute och reste förra året. Jag tänkte att jag skulle ge dem till någon speciell men jag visste inte då vem det skulle bli. Men nu vet jag. De är till dig, säger pojken.

Flickan känner sig alldeles vimmelkantig. Det här känns lite för mycket på kort tid. Kan hon verkligen ta emot örhängena? De har ju bara känt varandra i några dagar. Pojken insisterar dock och eliminerar därmed det lilla motstånd som eventuellt fanns.

Efter frukost känner flickan att hon borde åka hem och packa upp. Samtidigt vill hon inte lämna pojken. Han vill heller inte lämna henne. De vill bara vara tillsammans nu. Hela tiden. De bestämmer sig därför för att åka till Ikea i stället. Han vill kolla på lite möbler och hon behöver handla några småsaker till den nya lägenheten.

Det är roligt att gå på Ikea med pojken tycker flickan. Båda gillar möbler, textilier och färger även om det blir väldigt uppenbart att de inte har samma smak. Flickan klättrar upp i de olika loftsängarna som finns. En sådan här skulle man ha, säger flickan.
Lägenheten är en etta med högt i tak. Det skulle därför passa väldigt bra med en loftsäng. Verkligen utrymmesbesparande. En loftsäng är dessutom betydligt skönare än bäddsoffan som hon för närvarande sover i. Pojken provligger också. Det är mysigt att ligga tillsammans där uppe, ovanför alla andra. Som i en liten koja.

Flickan har dessvärre inte råd att köpa någon loftsäng den här månaden. Troligtvis inte nästa månad heller. Frågan är om hon någonson kommer att ha råd. Lägenheten var dyrare i inköp än den hon precis sålt så hon var tvungen att ta lån. Dessutom är hyran ganska hög. Hon känner sig ärligt talat lite orolig för hur hon skall få det att gå ihop. I synnerhet som hon faktiskt fortfarande inte har skaffat något jobb i den nya staden. Sin vana trogen slår hon dock bort de tankarna. Det kommer ordna sig tänker hon, men det får nog bli bäddsoffan ett tag till.

Dagen därpå åker flickan tillbaka till sin hemstad. Denna gången för att fira jul med föräldrar, syskon, syskonbarn, svåger och en galen faster. Hon vill allra helst stanna hos pojken men hoppar ändå på tåget. Förutom att fira jul har hon även sin gamla lägenhet att städa.
Hon har bokat returbiljett på Annandagen och de tröstar sig med att det bara är några dagar dit.

flickan och pojken in their early years

2011-12-17T15:49:00.000+01:00

Så såg de ut, flickan och pojken, ganska exakt tjugo år innan deras gemensamma tideräkning började.

flicka möter pojke, del 2

2011-12-16T10:03:00.001+01:00

En vecka hade flickan kvar på jobbet. Under den veckan skulle hon även packa ihop sitt bohag samt få tag på en flyttfirma eller vänner med drag på bilen som kunde hjälpa henne att flytta.

Det blev en intensiv avslutningsvecka. Flickan arbetade i en lågstadieklass och den ena avslutningsfesten med vänner efter den andra avlöste varandra samtidigt som det var julavslutningar med både elever och personal på schemat. Hon hann inte packa så mycket. De kvällar hon hade tänkt att hon skulle packa blev hon i stället sittandes i telefon. I timmar, långt in på nätterna pratade hon med sin nya vän i Göteborg.

En av kvällarna lånade hon grannens bil och fick hjälp att bära ut sin Klippan soffa ur lägenheten. Hon körde bort till en arbetskamrat för att byta soffan mot en cykel. Hon hade insett att hon inte skulle få plats med både bäddsoffan och Klippan soffan i den nya lägenheten och när hon hade berättat detta på jobbet hade kollegan föreslagit ett byte. Han hade nämligen ingen soffa men däremot två cyklar. Ett alldeles utmärkt förslag tyckte flickan som precis blivit av med sin cykel. Stulen under en natt på stan.

(bild från google)

Två dagar innan flyttlördagen insåg hon att hon fortfarande inte hade ordnat med flyttransport. Detta var ett typiskt drag hos flickan. Att skjuta upp obehagliga saker in i det sista och hoppas på ett mirakel. Det obehagliga med flyttransport var det faktum att det kostade pengar att anlita flyttfirma. Alldeles för mycket pengar. Hur gärna hon än ville skulle hon inte ha råd att anlita flyttfirma. Det verkade heller inte som om någon av hennes vänner ägde en bil med drag och hon funderade därför på att hyra en skåpbil och köra själv. Eller fortsätta hoppas på ett mirakel.
Hon skulle ta en öl med några vänner senare på kvällen och kunde då höra sig för om det var någon som kunde hjälpa till att bära på lördagmorgon.

Hon kom före sina vänner till puben och beslöt att ta en öl medan hon väntade. Hon fick pressa sig fram genom trängseln. Väl framme i baren och med en öl i handen bestämde hon sig för att stå kvar och dricka ur lite. Att balansera med bräddfyllt glas i trängseln kändes som dömt att misslyckas. Hon började prata med de som råkade stå närmast, två pratsamma ynglingar. När de hörde om flickans flyttplaner och besvär att få tag på flyttransport erbjöd de sig genast att hjälpa till.

-Vi arbetar som sopgubbar och har lastbilskörkort. Vi kan låna lastbil av en kompis. Du behöver bara packa allt så hjälper vi dig att bära och köra. Vilken tid vill du att vi ska komma?

Det här är nästan för bra för att vara sant tänkte flickan och nappade genast på erbjudandet. De bestämde att sopgubbekillarna skulle komma klockan sex, ett och ett halvt dygn senare. Flickan kände sig ofantligt nöjd och glad över överenskommelsen. Nu behövde hon inte bekymra sig mer över flyttransporten och kunde slappna av och bara njuta av de sista dagarna i gamla hemstaden.

Kvällen därpå, fredagkvällen, var det återigen dags för utgång. Den här gången med arbetskamraterna. Tack och hej då fest. Det blev sent, väldigt sent. Flickan kom hem och stöp i säng först vid fyratiden. Två timmar senare väcktes hon av ett ihållande ringande på dörrklockan. Hon stappplade bort till dörren och öppnade och såg sopgubbekillarna uppställda.

-Vi fick inte tag i någon lastbil men vi har en Volvo 240 och ett släp berättade de glatt och hurtigt (bild från google).

Sopgubbekillarna var tydligen män att räkna med. De hade hållit sin del av avtalet och nu skämdes flickan. Det var inte bara det att hon hade försovit sig. Hon var inte på långa vägar färdig för flytt. Visst hade hon packat några lådor men det återstod en hel del. Bokhyllan var exempelvis varken tömd eller nedmonterad. Samma sak med garderoben och diverse annat löst.

Men nu belv det fart! Flickan packade i rasande fart alltmedan sopgubbekillarna bar ner till bilen. På drygt en timme var lägenheten tömd. Flickan kände sig som om hon åkt en tur i tvättstugans centrifug. Trött, snurrig och illamående. En kopp kaffe hade suttit fint men sopgubbekillarna ville i väg. De hade planer för kvällen och skulle hinna lasta ur i Göteborg samt köra tillbaka innan det blev för sent. Dessutom fanns det inget att göra kaffe på. Allt var ju nedpackat.

Volvon var fylld till bristningsgränsen. Det var med nöd och näppe flickan, med en blomma i knät, fick plats i baksätet. Bakänden på släpet nuddade nästan i marken när de körde i väg.

Det tog nästan sex timmar att köra de trettio milen. På grund av den tungt lastade bilen och släpet så körde de med en genomsnittshastighet av 60 km/h. Någonstans halvvägs stannade de och köpte frukost. I övrigt minns hon inte så mycket av resan. Hon sov mest. Under sina vakna stunder gjorde hon tappra försök att vara sällskaplig men det gick verkligen inget vidare. Flickan var oerhört trött. Det hade varit en väldigt intensiv vecka med alldeles för mycket fest, nattliga telefonsamtal och på tok för lite sömn.

Skulle hon ha blivit tvungen hade hon kunnat sova stående. (bild från google)

Till slut kom de ändå fram till den nya adressen i Majorna. De hade knappt klivit ur bilen förrän flickans nya vän från Göteborg dök upp. Han hade även med sig sin vän som hon träffat förra helgen och de erbjöd sig nu att hjälpa till att bära. Pojken hade i och för sig, i något av telefonsamtalen, nämnt att han ville komma och hjälpa till men att han därifrån skulle gå till handling och verkligen dyka upp fanns inte riktigt med i flickans repertoar över möjliga scenarion i det verkliga livet.
Det kändes plötsligt som om miraklen avlöste varandra.

De var nu fem som bar och det gick därför ganska kvickt att lasta ur. Sopgubbekillarna fick lön enligt överenskommelse och körde tillbaka hem. Flickan kände sig plötsligt hungrig men inte speciellt sugen på att börja leta fram kastruller ur flyttlådorna. Det var som om pojken kunde läsa hennes tankar då han frågade om de tre vännerna skulle åka och handla och laga mat hemma hos honom. Sagt och gjort. Pojken bodde i en etta på andra sidan staden. Maskulint inredd med mörka golv och vita väggar, svart skinnsoffa och sten, stål, glas och betong i övriga möbler, som förövrigt verkade hemmasnickrade. Så långt ifrån flickans egen smak som man kunde komma. Men flickan gillade det ändå. Hon tänkte att här bor någon som både gillar sitt hem och att bygga och konstruera. Så lik flickan själv men samtidigt så olik.

Det var roligt att laga mat tillsammans och efter mat, Kings glass och kaffe bestämde de sig för att gå ut och ta en öl alla tre. De tog spårvagnen in till centrum. Det blev O´Learys den här kvällen också.

Stället var packat med folk även den här lördagen, tre dagar innan julafton. Bra musik ur högtalarna och stämningen i lokalen var på topp. Flickan kände sig glad och avslappnad. Allt som hade att göra med flytten hade gått överraskande lätt och smidigt trots att hon inte hade varit så noga med planering och förberedelser. Det hade ju, såhär med facit i handen, tvärtom varit slöseri med både tid och energi att planera upp hela flytten. "Det ordnar sig" inställningen hade uppenbarligen fungerat även denna gång. Det mesta ordnar sig ju till det bästa om man bara är öppen för de möjligheter som erbjuds längs vägen konstaterade hon.

flicka möter pojke, del 1

2011-12-15T20:40:00.000+01:00

Flickan (som egentligen inte var en flicka längre utan tjugosju och ett halvt) var oändligt less på sig själv och sin oförmåga att hålla en kärleksrelation vid liv längre än i bästa fall tre månader. En vacker dag i december bestämde hon sig för att bryta upp från invanda mönster, flytta från den medelstora staden och istället för kärleksrelationer satsa på lite självförverkligande. Bli lite mer vuxen.

Drömmen om att gå konstskola hade funnits länge och det var därför hon valde att flytta till Göteborg. Utbudet på skolor där var betydligt större än i hemstaden och hon lockades också av att starta från början med människor som inte kände henne sedan innan.

En lördag i december åkte hon ner till storstaden för att titta på en lägenhet. Hon föll pladask för den lilla lägennheten och trots att den var på tok för dyr la hon ändå ett bud på stående fot.

"Det ordnar sig säker”, intalade hon sig själv.

Några dagar senare ringde mäklaren och föreslog ett datum för kontraktsskrivning.

Helgen därpå tog hon med en väninna som sällskap och körde ner till Göteborg för att skriva kontrakt. För att fira lägenhetsköpet gick de senare på kvällen ut för att ta en öl. De hamnade på O´Learys. Stället var packat med folk och det var svårt att ta sig fram till baren för att beställa. Ännu svårare att med en öl i ena handen ta
sig vidare i lokalen. Därför blev de stående där alldeles intill baren. Flickan var på oerhört gott humör och kände sig både glad, lättad och förväntansfull. Tänk att hon skulle flytta! Bara sådär. Hon hade tillträde till lägenheten veckan efter. Om en vecka skulle hon alltså bo här, i den här staden! Hon hade inte en endaste vän i den nya
staden och inte heller något arbete. Allt hade ju gått väldigt snabbt. Hon kände sigmärkligt nog inte det minsta orolig för det. "Det löser sig" -inställningen hade funkat förut.

Mitt i tankarna känner hon en knuff från sidan och någon trampar henne lätt på foten. Hon tittar upp och ser en pojke med ett leende på läpparna. Han har glasögon, lite krusigt, ljust hår, någon slags kavaj och jeans. Ser lite töntig ut tycker flickan.

En typisk fältbiologtyp konstaterade hon fördomsfullt för sig själv. Bergis en tekniknörd. Fältbiologer och teknister låg inte högst upp på flickans lista över drömpojkar.
Pojken ber om ursäkt för knuffen och trampet och hon godtar ursäkten och vänder sig sedan mot sin väninna igen. Hon ska just till att berätta för henne att hon inte har hunnit ordna varkenflytt- och bärhjälp än, när hon på nytt får en knuff i sidan. Den här gången känner hon även något vått på armen. Det är öl ska det visa sig. Pojken ber än en gång om ursäkt och kränger sig sedan fram i trängseln för att hämta en servett i baren. Kommer tillbaka
med servetter men även en ny öl som plåster på såren. De presenterar sig för varandra. Flickans väninna presenterar sig också liksom pojkens kompis. De fyra börjar prata och
det visar sig att pojken mycket riktigt är med i fältbiologerna. Han har dessutom både läst teknik och ingegörsprogrammet. Flickan är mycket förundrad över att han trots detta är rolig att prata med. Riktigt rolig. Lätt går det och tiden flyger fram. Flera timmar senare står flickan och pojken fortfarande och pratar. Även han är tjugosju och ett halvt ska det
visa sig men fortfarande ganska mycket pojke han med.
Flickan känner sig glad över att ha träffat en vän i den nya staden.

Vänner är bra att ha.

När sällskapet skiljs åt framåt morgontimmarna föreslår pojken en promenad dagen därpå. Flickan blir full i skratt för såhär har aldrig någon pojke avslutat en helkväll förut. Hon tänker att detta måste vara ett tecken på bra kamratkvaliteter och tycker promenad

låter som en bra idé. Känner sig dock lite skeptisk till att pojken verkligen skall fullfölja sin ambitioner.

Vid elvatiden dagen därpå ringer så pojken och vill promenera. Detta känns smått chockartat men synnerligen roligt och spännande tyckte flickan.

Han möter flickan och hennes väninna vid Shell-tappen i Majorna. De hoppar in i hans gamla ljusblå BMW och kör ut mot Skatås. Det går inte att säga exakt hur länge
eller hur långt de promenerar. Tiden existerar inte på det viset där och just då. De pratar, skrattar, går och skuttar fram. Flickan är glad ut i varenda por. Tänk att träffa en så rolig vän första kvällen.

Hon tänkte att hon nog aldrig skulle behöva känna sig ensam i den nya staden.

De tre nyvunna vännerna avslutade promenaden med en fika på Guldhedens vattentorn.
Där satt de i timmar och pratade och såg ut över den mörka staden som nu glittrade som en stjärnhimmel av alla lampor som var tända överallt.

Det var svårt att bryta upp men flickan och hennes väninna blev till slut tvungna för att köra den långa vägen hem innan det blev alltför sent.

Flickan kunde inte tänka sig att det nya livet i storstaden hade kunnat börja bättre.
Hon hade ju inte ens hunnit flytta dit än.

Fortsättning följer.

love is all around me

2011-12-15T17:13:00.001+01:00

Medan jag funderar över huruvida jag faktiskt törs berätta min historia eller inte (den handlar ju om mig och inte någon påhittad karaktär) och om jag i så fall ska berätta hela med en gång eller dela upp den, så kan ni roa er med att kolla in detta klipp. Det handlar också om kärlek kan man säga fast genom ett annat uttryck. Dans.
Helt underbart.

finns det en gräns för hur långa inlägg man får skriva?

2011-12-15T12:34:00.000+01:00

Jag blev lite inspirerad av Maj Korners och fruntimmerslivets kommentarer till mitt förra inlägg. Jag kanske helt enkelt skulle skriva ner sagan om när flicka möter pojke?

Så det har jag gjort nu. Men det blev kanske lite långt för ett inlägg. 3576 ord.
Orkar ni?

om slumpen får bestämma

2011-12-14T18:30:00.002+01:00

I kväll för precis tjugo år sedan stod jag i trängseln på O´Learys på Östra hamngatan och firade mitt nypåskrivna lägenhetskontrakt och att flyttlasset mot Göteborg skulle gå av stapeln veckan efter. Under kvällens gång slumpade det sig så att en okänd yngling råkade trampade mig på tårna och skvimpade ut sitt öl över min arm. Ynglingen skyndade efter servetter och två nya öl och vi började prata.

Det var så det började.

om jag var ett djur skulle jag vara Ferdinand

2011-12-13T14:10:00.000+01:00

När jag är sjuk tittar jag på tv. Det gör jag inte så ofta annars. Därför missar jag diverse treats som man kan få om man tillhör den trogna publiken.
Men jag sörjer inte.
Nyss såg jag när Oprah bjöd sina trognaste tittare på en resa till Australien. Jag kan säga att det blev lätt hysterisk stämning där i studion. Little too much för min smak.

Känns skönt att jag inte var en av dem.
Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt.
Och lukta på hyacinterna.

å här ligger jag och ligger

2011-12-12T10:45:00.000+01:00

Helt utan förvarning damp den ner, höstens första förkylning.
Var ute och sprang i lördags förmiddag och kände mig starkare än på länge. Hade kunnat springa till Norrköping. Minst.
På kvällen var vi på julbord nummer två denna vecka, maken och jag. Julbord med dans till orkestermusik. Jättekul, vi buggade som aldrig förr (av den enkla anledningen att jag/vi inte kan bugga och att det därför blir en överraskning varje gång, hur det blir liksom och vi bestämde för andra gången i år att nu ska vi anmäla oss till buggkurs).

Hur som helst så höll förmiddagens pigg-känsla i sig hela kvällen. Kände dock efter hand att halsen svullnade och gjorde sig påmind på ett obehagligt vis. Vaknade i går morse och mådde uselt.

Feber och lite nästäpp, ont i bihålorna och halsen.

Inte värre än en vanlig lite kraftigare förkylning, men ändå. Inte kul.

Jag matchar åtminstone vädret.

Alltid något.

de får väl ställa väckarklockan för jösse namn

2011-12-09T08:30:00.000+01:00

Alltså vem är det som ansvarar för snön egentligen?
Jag kan ha dansat för fel vädergud häromdagen. Eller så glömde jag att dansa igår. Dansandet i förrgår resulterade i väldigt ymnigt snöfall i går kväll när vi körde hem från julmiddagen som makens företag bjöd på. Det snöade så mycket så att jag inte såg vägen. Vi körde i fyrtio - femtio på motorvägen. Riktigt ruggigt kändes det. Fast väldigt roligt samtidigt. Jag blir glad av snöstorm. Det är rejält på något vis. Och man vet ju att så fort stormen har bedarrat så är hela landskapet vackert vintervitt och alldeles alldeles underbart.

Besvikelsen var därför stor när jag vaknade i morse till ljudet av spöregn mot rutan.
Vad håller de på med däruppe egentligen?
Och som sagt, vem av de där gudarna ansvarar för snön?
Han eller hon måste ha försovit sig idag. Glömt att ställa väckarklockan eller något.
Himla slappt och slarvigt säger jag bara.

typ snödans till vädergudarna

2011-12-07T09:30:00.000+01:00

Har ni märkt att det snöar på min blogg? Det är tack vare fruntimmerslivet. Hon inspirerade mig. Nu ska det få snöa här till slutet av mars, som en slags uppmuntran och vägledning till vädergudarna, typ snödans. Jag har förstått att alla inte älskar snö (kanske inte förstått men åtminstone uppfattat) så det är för säkerhets skull en lokal vädjan till gudarna. Min lilla ort med omnejd. Jag kan tänka mig att det möjligen kan uppfattas som provocerande för vissa att jag önskar snöfall i mängder. Men som sagt, snö endast på (samtliga) platser som jag kommer att befinna mig på från och med nu och fram till slutet av mars.

Övriga platser får ni andra önska om.

snön inspirerar

2011-12-06T16:35:00.000+01:00

det är som att livet återvänder lite när det kommer snö

2011-12-06T07:30:00.001+01:00

Men det är ju inte klokt vad lite snö kan göra för humöret. Jag är så glad så jag nästan spricker.

Jag har precis varit ute och skottat uppfarten.
U N D E R B A R T !
Jag älskar att skotta!
Rock-star stack ut huvudet och undrade lite försynt om jag inte skulle klä på mig innan jag skottade. Men jag frös inte alls. Å andra sidan kanske det inte var av den anledningen han frågade utan för att han tyckte att jag var pinsam. Av hans min att döma kan jag gissa att det var så. Men det var ju fortfarande helt mörkt ute så grannar och förbipasserande hundägare fick verkligen anstränga sig om du skulle se mig och jag hade ju ändå någonting på kroppen. Trosor, stövlar och morgonrock.
Faktiskt perfekta skottar-kläder.
Lite luftigt, ledigt och alldeles lagom varmt.

ny titel

2011-12-04T20:44:00.001+01:00

Jag fick ett telefonsamtal från en ganska så desperat granne tidigare i dag. Hon ringde mig eftersom hon vet att jag har erfarenhet av det här med degar. Hon hade själv satt en enorm deg (flera liter mjöl) som efter flera timmar inte hade kommit igång att jäsa överhuvudtaget. Nu var hon på väg att slänga hela högen men undrade samtidigt om det fanns något knep för att rädda den.
Jag kände mig som stålmannen. Hoppade i mitt bakförkläde och svischade som en oljad blixt ner till grannen med ett paket torrjäst i högsta hugg. Väl där tog det bara någon minut så hade jag räddat hela härligheten. Fast riktigt säker var jag inte förrän hon ringde senare för att meddela hur degen hade jäst ut ur bunken.

Känns fantastisk att ha hjälpt en medmänniska i baknöd.
Jag skulle kunna kalla mig bak-coach.
Eller varför inte deg-stålis.

intervalltävling mellan vädergudarna

2011-12-03T13:25:00.001+01:00

Alltså fisksoppa.
Det måste vara en av de godaste och på alla vis bästa maträtter som någonsin skapats.
Ville bara säga det. Det kan ju vara någon som satt och undrade över just det.

Tyvärr kan jag inte visa någon bild för soppan är redan uppäten.

För övrigt blåser det en del här. Regnet och blåsten tävlar liksom om vem som kan vara värst såhär tre dagar in i december. Det är en väldigt ryckig tävling. Ena stunden är det blåsten och i nästa stund drar regnet upp tempot och dänger ner sina tunga droppar mot marken. Lagom tills regnet börjar krokna av ansträngning kör blåsten ett race och viker grannens långa gran mot marken.

En intervalltävling kanske man kan kalla det.
Ganska underhållande att titta på faktiskt.

Vad roar ni er med då en dag som denna?

Här hänger jag och dinglar i en trädtopp. Snart i alla fall.

2011-12-01T07:46:00.001+01:00

Jag får ta och skruva upp julklappstempot lite tror jag. Ambitionen är att köpa samtliga julklappar på nätet och då är det bra att vara ute i god tid. Man vet aldrig med leveranser och sådant. Jag hade exakt samma ambition förra året men handlade till slut det mesta i riktig affär, i staden, i trängseln, dagarna innan julafton ändå. Kom igång lite försent helt enkelt. Varorna skulle inte vara framme förrän i mellandagarna om de överhuvudtaget fanns kvar i lager. Det går ju inte.

Precis.
Då var det bara att sätta igång då.

Fast just nu ska jag åka och jobba.
Men sedan.
Kanske i eftermiddag.
Eller senast i morgon.

Japp.

Kommer ju kännas fucking wonderful att vara färdig i helgen. Blir helt yr bara att tänka på det.

P.S
Det är inte det att jag inte gillar att ge bort julklappar. Jag bara hatar att handla i riktiga affärer med en massa folk och köer, dålig luft, blodsockerfall och en känsla av att jag håller på att kissa på mig hela tiden. Det gör mig väldigt fatigués (franska= trött, för er som inte läst franska). Handla på nätet är en något behagligare upplevelse.

P.S nr:2
Och här skriver jag om att vara färdig i helgen.
HA!
Så inte färdig jag kommer vara. Not even close om jag känner mig själv rätt. Men det är bra att tänka himlen. Då kanske man når trädtopparna i alla fall.
Så tänker jag.

plötsligt händer det

2011-11-30T16:16:00.001+01:00

Sådär ja. Nu har jag klagat.
Har varit hos läkaren och gått genom hälsoundersökningsresultaten punkt för punkt. Känner mig lite lugnare nu när jag förstår vad det står...
Kolesterolet ska jag ta om. Nästa gång på fastande mage. Det kan tydligen göra stor skillnad enligt farbror doktorn.
Fick även reda på att mina levervärden som jag trodde var usla, var bra. För bra typ.
Det var ju kul.

Känns som en bra dag. Klart bästa på flera dagar, kanske till och med en vecka.

Ska nog festa till med en trisslott.

drömmer

2011-11-28T08:09:00.001+01:00

Är inne i en drömmarperiod. Inte så att jag drömmer när jag sover utan när jag är vaken.
Den typen.
Det är en jobbig typ. För samtidigt som drömmarna är alldeles väldans trevliga på alla sätt så blir det ofrånkomligen en sjuhelvetes krock med verkligheten när man måste vakna upp.

Jag drömmer om en stuga i fjällen.
Gärna på fjället.
Mängder av snö.
Långt bort från allt.
Bara jag och mina älsklingar.

Den typen.

humörhöjare

2011-11-25T16:02:00.001+01:00

Rekommenderar starkt lite adventspyntande för alla som vill lätta upp denna regntunga novemberdag.

Allt blir både ljusare och roligare.

Och snart kommer snön!

egen prognos *hoppas*

här gäller det att ladda om

2011-11-23T17:27:00.001+01:00

I måndags fick jag provsvaren från hälsoundersökningen som jag gjorde för ett par veckor sedan.
Höga kolesterolvärden.

What liksom?!!

Så himla inte enligt min plan.
Det kan ju bara inte stämma.

Funderar på att klaga.

Fanimej

2011-11-22T08:04:00.001+01:00

Jag ska leva tills jag blir 104.

Där med basta.

pepptalk

2011-11-21T08:23:00.001+01:00

It´s monday morning!
Tjohooo!

Nä, det funkade inte...

det är så himla bra att vi är olika

2011-11-19T19:20:00.000+01:00

Rockstar och jag är ensamma hemma i helgen. Utmanaren och maken åkte till landet i morse för att förverkliga vår dröm om ett spa. Åtminstone strata lite lätt. Vi/de får nog ta det i etapper. Det är ju lite att pilla med och görs kanske inte på en endaste helg sådär. Inte ens om Rockstar och jag hade följt med och hjälpt till hade det varit färdigt på en helg.
Det var så vi tänkte, Rockstar och jag, att det inte gör någon skillnad och då kan vi lika gärna stanna hemma där det finns både vatten, värme och avlopp. Det är sådana saker som jag och Rockstar uppskattar gråråa dagar i november.
Det är helt uppenbart att maken och Utmanaren uppskattar helt andra saker. De sprätte upp klockan åtta i morse, packade ner lite bullar, makaroner och falukorv, vatten och verktyg och for glada i hågen iväg. Jag fick lite dåligt samvete senare på dagen för att jag inte hade åkt med, hjälpt till. Riktigt tråkväder har de haft och varken toa eller vatten i kran. Men när jag pratade med dem för en stund sedan lät de fortfarande glada och tyckte det var mysigt där uppe i mörkret (vårt "land" ligger väldigt mycket på landet och det är väldigt svart där den här tiden på året) och de hade precis beslutat sig för att stanna över natten.

Det var ju tur för mig.
Då kan jag lugnt sitta här i stugvärmen och tugga vidare på mina chokladbollar utan att känna dåligt samvete.
Älskar verkligen att vi är så olika, maken och jag.

nu ska här vinnas

2011-11-19T15:01:00.001+01:00

Det är så coolt med folk som vågar följa sina drömmar. Joanna är en av dem.
Hon har skrivit en roman *suckar av beundran*
Nu lottar hon ut ett exemplar av den.
Jag ska vinna.

smygstartar lite

2011-11-16T19:09:00.001+01:00

Alltså vem var det som kom på att man ska grädda pepparkakorna?
Så himla ovärt.

Det här med att beskriva sig själv

2011-11-14T18:53:00.001+01:00

Var man (jag) inte pigg och frisk innan (och det var man (jag) inte) så kan en helt vanlig måndag på mitt jobb hjälpa till att forcera tillfrisknandet. Det är helt enkelt väldigt vederkvickande att arbeta med 4-5 åringar. I synnerhet när de arbetar med sina självporträtt.

uschlig

2011-11-12T11:41:00.001+01:00

Sådan tur att vinterstudion har premiär just idag när jag känner mig sjuk och uschlig. Blir kanske inte friskare men åtminstone lite gladare av att titta på skidåkning och drömma om soliga, krispiga vinterdagar.

Tjolahopp tjolahej!

2011-11-08T21:19:00.000+01:00

Jag är keramiker.

Jag tror i alla fall att man kan säga att jag är det.

Jag menar, om man kan bestämma innan vad lerklumpen där på drejskivan ska bli (i stället för att klumpen bestämmer själv), då måste man väl vara en äkta keramiker?

Idag bestämde jag att jag skulle dreja två grötskålar på kursen.

Och så gjorde jag det!

Bara sådär.

Japp.

Keramiker alltså.

ff

2011-11-02T08:41:00.001+01:00

Jag har feber varje morgon vid frukosten.

Det har jag haft i många år. Lätt huvudvärk, precis runt ögonen, lite yrslig och svettvarm.

Varför är det på detta viset?

Har ni också ff, frukostfeber?

Att Patrick Dempsey fick illustrera min frukostfeber beror helt enkelt på att hans bild kom upp när jag googlade på frukostfeber. Tyvärr kan han inte hjälpa mig för han vet inte vad frukostfeber är för något.

Inte en chans att jag kommer lista mig på hans vårdcentral.

enough is enough

2011-11-01T16:04:00.002+01:00

Näe, nu får det vara nog.
Jag orkar inte vara trött längre.

Jag behöver snö.

till Maj Korner

2011-10-30T19:04:00.001+01:00

http://www.youtube.com/watch?v=s50ab63vlZg&feature=share

...och alla andra som vill höra hennes version av "Just nu" en gång till.
Jag tänkte att bilden skulle bli klickbar men det gick inte så bra. Testa länken under bilden i stället

så mycket bättre för mina ben

2011-10-29T20:02:00.001+02:00

Mina ben säger jag bara.
Började med att springa runt sjön i morse. Därefter har vi varit på Hem och Villa mässan hela eftermiddagen. Det var det som definitivt tog knäcken på dem, benen. Mässor är inte att leka med. Måste försöka komma ihåg det.

Nu ska jag inte använda benen mer idag. Ska parkera mig i soffan och se på "Så mycket bättre". Maken ska få springa och hämta popcorn och mjölk när helst jag vill ha påfyllning.
Det bli bra.

ibland vill man bara vara för sig själv en stund

2011-10-27T22:32:00.000+02:00

Det kanske bästa med vårt hus är att jag har eget rum.

Där jag har mina grejer.

Med mina grejer menar jag framför allt att det inte finns någon annans grejer där.

Eftersom ingen annan i familjen har sina grejer där så är det heller ingen av dem som vill vara där speciellt ofta.

Typ aldrig.

Alltså,

mitt rum.

Kan känna mig lite (extremt) nöjd över det.

tillstånd; allvarligt men vid medvetande

2011-10-27T18:45:00.000+02:00

Nu vet jag varför jag var så trött i går/är så trött idag.
Jag är sjuk helt enkelt.
Ont i halsen och bakom pannan.
Det kom smygande på väg till jobbet i morse och har sedan eskalerat i ondhetsgrad varefter timmarna har gått.

Nu börjar jag säkert frysa vilken sekund/minut/timme/dygn som helst.
Så himla sjuk.

Nä.
Kanske inte fullt så allvarligt men jag kände att jag behövde överdriva lite.
Kan ju inte basunera ut på bloggen (alltså hela världen) att jag bara är lite småsjuk, typ på väg att bli mer sjuk (kanske halsböld vem vet), men inte jättesjuk än.

Det känns lite överdrivet.

blodpudding halleluja!

2011-10-26T12:55:00.000+02:00

Det kan vara så att mina järndepåer inte är på topp för närvarande. Jag hoppas att det förhåller sig så. Hellre kasst blodvärde än psykiskt sjuk. Mycket enklare att åtgärda om man säger så.
Lite blodpudding till lunch och spenatsoppa till middag så kanske jag hjular till jobbet som vanligt i morgon bitti.

energin på semester

2011-10-26T11:15:00.001+02:00

Vissa dagar är sannerligen inte lika roliga som andra.
Här har jag en ledig onsdag med uppehållsväder (just nu ia alla fall) så förutsättningarna är ju fenomenala.
Men inte är jag glad för det.
Jag är trött i kroppen och tankar om livets mening i allmänhet och prestationer i synnerhet röjer runt helt ohämmat uppe i hjärnan. Känner mig på gränsen till modstulen. Kanske till och med lite hängfärdig för att använda ett av nillas favoritord.
Det är inte kul.
Jag gillar kul mycket mer än hängfärdig.
Vet bara inte hur jag ska lyckas ta mig från det ena läget till det andra.

En stor finne på hakan har jag också. Den gör ont och är, som finnar brukar vara, skitful. Jag har ätit för mycket messmör, det är därför. Alltså går messmör fetbort som tröst at the moment.

Nu känns allt verkligen deppigt.

spa drömmar

2011-10-24T08:16:00.001+02:00

Här tänkte vi att toan ska stå

Bastu kanske

Hemma i civilisationen igen. Trots höstruskigt väder på lördagen så kändes det härligt att vara där, på landet.
Vi drömmer om att flytta dit. På riktigt. Måste bara fixa lite först. Nuvarande toan är inklämd i en före detta garderob och är man längre än en och en halv meter slår man knäna i dörren när man sitter där. Funkar fint några månader på sommaren men kanske inte om man ska bo där året om.

Så planerna är att vi ska göra om den gamla matkällaren till ett minispa. Känns väldigt roligt. Hade det bara varit jag, ensam, så är det möjligt att projektet hade känts något lite övermäktigt. Men nu är vi ju två. Maken är dessutom händig och räds inga snickeriprojekt så länge han får använda sina verktyg. Särskilt roligt blir det om han dessutom behöver köpa några nya.
Och det är inte helt omöjligt.

dags att bomma igen fönstren då

2011-10-21T17:54:00.000+02:00

Jamen fredag dårå.

Spelar ingen roll om jag jobbar för fullt eller som nu, för halvt. Det är ändå väldigt skönt med fredag.

I morgon bitti åker vi till landet.

Trädgårdsfix och stänga igen för vintern.

Mysigt.

Kanske lite vemodigt.

Fast samtidigt inte.

Vem vill ha sommar jämt liksom?

konsekvenser av att blotta sig

2011-10-20T15:54:00.002+02:00

Sov lite dåligt efter gårdagen messmörsbekännelse.
Det är kusligt att blotta sig på det viset.
Kände mig så darrig när jag gjorde frukost i morse så att jag tappade min bodumpress. Den kraschade förstås och det var glas överallt. Trött var jag redan innan och ännu tröttare blev jag. Tordes därför inte äventyra dagen med finncrisp eller annat spännande utan beslutade då att jag faktiskt skulle äta gröt till frukost.
Kände att jag behövde något stadigt och pålitligt.
Samtidigt med gröten fixade jag oboy till sonen och märkte inte att jag hällde kruskakli och krossade linfrön i hans oboy (vi kör kakao, socker och mjölk i kastrull på spisen) i stället för i min gröt.
Det påminde lite om chokladbollar men ändå inte.

Det kändes plötsligt som en väldigt arbetsam morgon.

Ska det vara på det här viset kommer jag aldrig komma ur något skåp någon mer gång.

om att komma ut ur kylskåpet

2011-10-19T19:00:00.001+02:00

Ibland när jag står i kylskåpsdörren och halsar messmör direkt ur tuben, får jag en känsla av att vara iakttagen. Jag vet att det bara är min rädsla för att någon faktiskt skulle se, som gör att den där känslan kommer eftersom jag ju skäms lite för att jag gör så, så jag gör det ju bara när jag är helt säker på att ingen ser.

Men ändå, det är en sådan där liten mörk hemlighet. Väldigt liten kan tyckas men jag vet samtidigt att många äcklas av liknande beteende. Jag själv tex. Skulle jag se någon annan göra samma sak skulle jag kanske (nog) bli lite äckelmagad.
Men det är ju en helt annan sak när det är jag själv som gör det.

Hur som helst så är det skönt att min blogg är lite anonym nu när jag "kommit ut ur kylskåpet". Jag kan säga nästan vad som helst. Ingen irriterar sig på mig för det.
Alltså mig-mig.
Mockapocka kan ni tycka vad som helst om.

For your notice: Det är bara jag i den här familjen som äter messmör och vi brukar inte bjuda våra gäster på messmör heller.

(Nu känns det verkligen som om jag har garderat mig. Det lyser liksom igenom att jag visst skulle tycka att det var jobbigt om ni tyckte att mockapocka var äcklig)

Vilket bedrövligt inlägg.
Jag borde radera det.

because I´m worth it...typ

2011-10-19T15:41:00.000+02:00

Jag är ingen prylfantast av stora mått. Tycker mest prylar tar plats och är jobbiga att hålla reda på.
Men det finns undantag.
Skulle kunna göra lite plats för denna hjälpreda i köket. Skulle jag.

I går kväll försökte få jag få maken att inse att jag verkligen behöver precis just en sådan.
Men på det svarade han bara med (alldeles för äkta) förvåning; gör du?

Ibland kan jag tycka lite synd om maken faktiskt. Han begriper inte så mycket.

Uppdatering: Ok, jag kanske inte precis behöver en men ibland är "behöver" och "vill ha" nästan samma sak. Väldigt nästan samma.

I´m in shock

2011-10-19T08:25:00.004+02:00

Tack Utmanaren.

Kände mig bortom allt vad trötthet heter i går efter middagen, när det egentligen var dags att gå till keramiken. Stönade, knappt hörbart, att jag nog skulle strunta i kursen.

Det regnade dessutom och var mörkt, nästintill svart.

Ni hör ju själva. Hur gärna vill man inte dra på sig fula joggingbyxor (hade dessutom redan bytt om till detta) och raggsockor (dessa också) och bara sitta i soffan då?

Men även om jag bara hade mumlat fram min fundering (mitt beslut) så hörde Utmanaren mig och utbrister:

-Men så ska du ju inte tänka! Det är bara för att det inte gick bra förra gången. Du ska tänka; idag ska jag fanimej dreja snyggaste skålen!

Så ska du tänka.

Ok...och vem har fostrat fram denna överhurtiga unge???

Jag pallrade mig iväg i alla fall. Kände mig som en miljöbov och tog bilen fast det bara är femhundra meter (det regnade faktiskt). Satte mig vid drejskivan och drejade denna vackra skapelse, bara sådär! Det var inte ens svårt.
Surreal but nice, om man säger så.

Jag skulle så gärna vilja veta hur det gick till för det vore kul att göra om det.

Frukostundersökning

2011-10-18T16:04:00.001+02:00

Tackar så mycket för frukostförslag. I sådana här lägen är bloggen ett förträffligt redskap. Man hinner bara knysta sitt lilla spörsmål så trillar det in tips och förslag på lösningar.
Fantastiskt.

Helenas förslag att lägga grötingredienserna i filen/yoghurten går bort utan att ens testas. Denna variant har nämligen testats många gånger förut. När jag sover på hotell tex. Hotellen har nämligen slutat med gröt. Fråga mig inte varför men inte ett enda hotell som jag besökt de senaste åtta åren (säkert två eller kanske till och med fem) har haft gröt. Det är då jag har tagit grötliknande material och lagt i filen.

I morse testade jag en blandning av Hannas och Glimra Skimras förslag. Tänkte först bara smoothie men tänkte som tur var en gång till och kokade ett ägg också. I och för sig innehöll smoothin både en halv banan och ca en halv deciliter svarta vinbär men dessa krossas ju som bekant och allt blir således flytande. Flytande frukost har aldrig funkat i denna kropp. Måste tugga för att bli ordentligt mätt. Så ett ägg alltså. Kände mig ganska rejält mätt efter det (ca en halvliter kaffe med mjölk också) och for mätt och belåten till jobbet.

Tyvärr höll det bara i sig till halv tio, så om det ska bli fler smoothie/äggfrukostar så får jag kombinera det med en frukosttant som kommer med mackor vid tiotiden. En sådan som Kansterfaster har på sitt jobb. Jag skulle vilja jobba på Knasterfasters vårdcentral. De verkar ha en sådan human inställning till människor.
de förstår att arbetstagarna behöver en andra frukost vid tio. Helt fantastiskt. Undrar om de behöver en bildlärare på vårdcentralen?
Klart de gör. Alla behöver väl en bildlärare.

I morgon ska jag prova Mallas Finncrisp förslag. Jag är mycket skeptisk till dessa spinkiga, kexartade knäckebröd, men man ska inte måla fan på väggen förrän man har provat. Det borde rimligtvis även handla om hur många man sätter i sig. Så jag tänkte börja med ett tiotal som jag lägger riktigt tjocka skivor av Haga Petters rökta korv på. Blir jag inte mätt tar jag lika många med keso. Och kaffe till det.

Det är väldigt bra att jag är ledig just den dagen när jag ska prova Finncrisp-frukosten. Då kan jag bara klä ut mig till frukosttanten vid tio och bjuda mig själv på en andra frukost.
Om det inte skulle funka menar jag.

tankens kraft

2011-10-17T08:27:00.002+02:00

Simmade i fredags. Det var ett tag sedan så träningsvärken kom som ett brev på posten. Hela helgen och även idag ömmar armar och ben.
Jag känner mina muskler liksom.
Känns jättebra, som om jag är i toppform, vältränad.

*misstänker men förtränger att det förhåller sig precis tvärtom*

I could use some help med frukosten

2011-10-16T20:46:00.002+02:00

I ett antal år, kanske sju eller så, har jag ätit gröt till frukost varje morgon. En blandning av havregryn, rågflingor, linfrö, kruskakli och solrosfrön. Skivad banan och mjölk på det. Och en balja kaffe med fluffmjölk. Verkligen gott, men den främsta anledningen är att det mättar. Åtminstone bättre än yoghurt och mackor som jag tidigare åt.

Har verkligen älskat min gröt. Längtat efter den på kvällen. Hoppat ur sängen och kastat mig mot spisen för att så snabbt som möjligt få inmundiga denna underbara anrättning.

Men så för någon vecka sedan kände jag mig plötsligt färdig med gröten. Vill inte alls ha gröt när jag vaknar. Har provat lite mackor, ägg och yoghurt men det funkar inte. Jag är hungrig på direkten när jag kommer till jobbet halv nio. Jättehungrig, så att jag måste ta en macka emmediately. Skitjobbigt, för inte blir jag mätt på den mackan heller och timmarna fram till lunch är en pina.

Så, förslag på mättande god frukost som inte är alltför pysslig att göra (ställer mig helst inte och steker ägg och bacon halv sju på morgonen) mottages tacksamt.

nästa helg går vi över till vintertid och här sitter jag och solar mig

2011-10-16T16:40:00.000+02:00

Sitter på altanen och lapar sol, hamstrar D-vitamin inför vintern.
Det är skönt och mycket välgörande känner jag.
När jag tänker efter så är det här den första helgen efter semestern som vi inte har haft "program" på helgerna. Jag gillar inte att bestämma saker i förväg. Inte ens när det är roliga saker. Jag känner mig låst och blir stressad när någonting är "bestämt". På min lediga tid har jag ett helt abnormt stort behov av att känna mig fri. Göra det som känns bra eller kul just i stunden. Periodvis glömmer jag bort att jag fungerar så. Då bestämmer jag saker som låter roliga långt i förväg. Det är så det har varit under hösten. Det har sina fördelar det också. Jag får mycket gjort och på köpet en massa upplevelser som berikar på många sätt. Men herrejävlar vad skönt det är med en paus då och då.

Dricker kaffe ur min nya fina kopp som jag köpte på kulturnatta i fredags. Gun Lundqvist Olsen heter keramikern.

Klippte gräsmattan för kanske sista gången i år. Nu har jag även krattat och kört bort löv och gräsklipp till baksidan. Om några dagar har det säkert blåst över på framsidan igen.
Men just nu är det fint.
Det är kul.

jag har ju två små rara barn också

2011-10-16T10:45:00.000+02:00

Jag skriver bara inte så mycket om dem här på bloggen och det är mest för att jag har en känsla för att de inte vill att jag gör det. Men om man ska komprimera information om de bägge tu i ett blogginlägg kan det se ut såhär.

Äldste sonen, Utmanaren, född-94.

Man kanske inte tror det när man ser honom för han ger ett intryck av att vara lugnet självt. Men skenet bedrar. I kroppen och hjärnan på Utmanaren kokar det. Han ser livet som en enda stor, inspirerande, fysisk och kreativ utmaning. Han utmanar åtminstone mig och mina franska jämtländska/närkingska/bohusländska/västgötska nerver med alla sina fysiska övningar. Har ett obotligt behov av att träna "seriöst" på det han tycker är kul att hållas med. Med seriöst menar han att (utmana ödet och den ömma modern) göra mer och farligare för att bli bättre och få roligare. Han gillar bland annat att åka skidor (mammas pojke) gärna väldigt off-pist (inte så mycket mammas pojke), klättra på väggar och i berg, cykla på konstiga ställen, tex nedför berg eller i trappor så att man fläker upp knät och får sy arton stygn. Men även mindre kända aktiviteter förekommer frekvent, som att klättra högst upp i lyktstolpar, åka tefat från tak (och bryta armen), springa det snabbaste som går runt någonting så att man till slut blir så trött och yr så att man slår i tån och bryter den.

Trots detta har han faktiskt även förmåga att sitta still. Har han bara en penna i vänster hand kan han sitta och rita och skissa dagar i sträck.

Rockstar, född -98.

Reflekterande, ung man med stor fallenhet för att umgås med folk. Älskar sina kompisar, sin familj och alla andra som har en vänskaplig inställning till honom och eller till livet självt. Älskar även mat och sitt hem. Har vissa problem med att välja vilken karriär han ska starta sin bana med. Många mål och drömmar i livet. För närvarande ligger manga-tecknare på första plats, tätt följt av rock-stjärna i ett band (bandet är viktigt. Livet är ingenting utan kompisar). När han har tröttnat på dessa ska han bli kock. Han har även funderingar på var han vill bo när det är så dags att flytta hemifrån. På fjället nära en sjö och en skog (mamman har inga problem med att hälsa på sin son där) delar första platsen med orten där vi bor just nu. Japan ligger också bra till.

Han gillar även djur, konstigt nog. Den här familjen har aldrig haft några roliga husdjur eftersom mamman inte är så förtjust i djur. Endast fiskar, fåglar och kaniner har hon släppt in för att stilla sonens djurlängtan.

Så fort Rockstar flyttar hemifrån ska han skaffa hund.

Bilden har några år på nacken. Det är bara för att de inte vill bli igenkända. Utmanaren har numera krulligt hår och Rockstar har nästan växt ikapp storebror.

uppiggande och kul tur mitt i natten

2011-10-15T20:00:00.000+02:00

Kulturnatta var riktigt kul. Vet inte exakt vad det var som gjorde det så himla...nice. Men en av ingredienserna var i alla fall att det var mycket av sådant som vi (=jag och maken) normalt får (skapar?) alldeles för lite av.

Uttryck.

Under hemresan en bra bit efter midnatt satt vi mest och log.

Jag kände mig inte ens trött.

minus är roligare än plus

2011-10-14T13:12:00.001+02:00

Vilken alldeles särdeles underbar morgon och förmiddag!
Äntligen fick jag skrapa rutan.
Allt är frostigt vackert ute och solen skiner utav bara helskotta.
Som för att fira.
Biltermometern visade på -2 grader.
Plötsligt känns allt mycket roligare.

Och i kväll blir det kulturnatta.

när hjärnan hamnar utanpå pannan

2011-10-13T16:31:00.002+02:00

Man får veta allehanda intressanta och pikanta saker om sig själv (som man själv inte hade en blekaste aning om) när man umgås med barn hela halva dagarna. Exempelvis fick jag idag veta att min hjärna syns utanpå min panna när jag pratar som Kråkan i Mamma Mu.

Detta påstående gjorde mig synnerligen nyfiken på min panna och så fort läsestunden var över for jag som en oljad blixt in på toaletten för att studera pannan i fråga. Hade en liten Kråka-monolg för mig själv framför spegeln därinne i det ekande utrymmet och såg till min bestörtning något som var svindlande likt hjärnan utanpå pannan!
Riktigt läskigt faktiskt.

Jag kände mig med ens besläktad med ICA-Stig, ni vet han som har soltorkade tomater i pannan.

man blir ju alldeles vimmalkantig

2011-10-12T16:41:00.001+02:00

Om ni undrar vad det är som doftar så infernaliskt förföriskt, så till den milda grad att ni inte kan fokusera eller koncentrera er på någonting överhuvudtaget;

så är det bara jag som roar mig.

*just nu knockad på köksgolvet av de himmelska dofterna av nyrostat och nybakat*

skamvrån

2011-10-12T09:39:00.001+02:00

Vad gör man med en sådan här egentligen? Hur tämjer man dem? Den fullkomligen vräker sig fram i rummet och har ner saker på vägen.
Just nu är den förpassad och utvisad till tvättstugan. Där står även städmoppen och skäms. Den har skolkat från sina uppdrag en längre period.
Springskorna har däremot skött sig. De står bara och vilar sig en smula. Viktigt med återhämtning vet ni.

alltså jag blir alldeles pirrig i magen och kan nästan känna lukten av nyfallen snö ända hit

2011-10-12T07:52:00.000+02:00

Men har ni SETT hur det ser ut på skutan?
Helt fantastiskt och jag vill bara dit. Nu.

inte vill jag ha några äggkoppar i alla fall

2011-10-11T21:39:00.000+02:00

Ibland tänker jag att keramik och drejning är som gjort just för mig. Att jag har talang, inte bara för tennis utan även för drejning. Ibland drejar jag nämligen både skålar och muggar som om jag inte gjort annat. Jag vet inte riktigt hur det går till men plötsligt bara står skålen där, alldeles jämn, fin och glänsande på drejskivan.

Andra gånger sitter skålen (det som är kvar) fastsmetad på spegeln bakom drejskivan. Hur jag än kämpar och gör om, tar kommandot och sliter så går det inte. Inte en endaste skål. Inte ens en äggkopp blev det idag.

Å andra sidan behöver jag verkligen inga äggkoppar.
Himla tur att jag inte producerade en massa sådana då.

bad idea

2011-10-11T16:13:00.000+02:00

Vem uppfann det här med snabbscanning i livsmedelsbutikerna?
Inte var det jag och inte Steve Jobs heller tror jag.
Det var hur som helst en dum uppfinning. Riktigt dum. Rent av taskig. För vilka är det som scannar själv? Jo, de mest stressade. Just för att självscanning går lite snabbare. Men vad händer när en stressad person springer genom affären, rafsar åt sig varor i farten för att så snabbt som möjligt komma därifrån? Naturligtvis missar en sådan person att scanna vissa varor. Herregud, personen i fråga hinner ju inte ens med sina egna tankar. Allt går verkligen jättejättefort.

Och hur dumt, omatchande (ja, jag tycker inte alls det matchar med det där snabba i självscanningsidén) och tidsödande är det inte då med avstämning. Skämmas får man dessutom när summan inte stämmer.
Det är orättvist.
De lugna och strukturerade personerna skulle säkert inte springa i affären och helt planlöst slänga ner varor i påsen så de behöver aldrig skämmas. Men det var väl inte framför allt för den typen av folk man upfann självscanning heller! Det var väl för oss andra. Som har bråttom, som hatar att stå i kö, som inte vill hamna i en kassa där kassören/kassörskan har knappen "Ny på jobbet" på skjortbröstet.
Det var för oss.
Och nu blir vi bara ännu mer försenade, stressade och dessutom förödmjukade.

Djävla uppfinning.
Mina ettor och nollor var bättre.
Mycket bättre.

meatball computer

2011-10-10T22:15:00.001+02:00

Det kan ha varit jag som kom på det här med dagens datorer från allra första början. På sextiotalet
Det slog mig idag när jag såg ett barn på jobbet skriva en lista. Barnet i fråga använde sig inte av bokstäver i vanlig bemärkelse utan hittade på egna. När jag såg detta sögs jag si sådär 43 år tillbaka i tiden när jag satt bredvid min mamma vid köksbordet och skrev "handla-lista". Jag hade ännu inte upptäckt det alfabet som jag numer använder utan körde mitt eget. Det bestod av enbart av ettor och nollor eller "l" och "o" om man tänker bokstäver. För mig var det inte så noga om det var siffror eller bokstäver utan huvudsaken var att det betydde det jag ville skriva, dvs spagetti och köttbullar. I lite olika ordning radade jag upp mina ettor och nollor och fyllde en hel sida i mammas "handlablock".

Ettor och nollor.
Ni hör ju själva. Idag vet vi ju att det endast finns ettor och nollor i datorerna.
Jag fattar bara inte vem som fick tag i lappen. Vem som snodde min idé och spred den vidare till han, Steve Jobs.
Den var min.

Och varför heter det apple computer?
Det var ju köttbullar.

jag tror bannemej att jag är en tennistalang

2011-10-09T21:04:00.000+02:00

Känner mig ganska bra på tennis faktiskt. Har spelat tre gånger nu. I mitt liv alltså. En gång när jag var tretton, en gång i våras och nu senast i kväll. Träffade bollen överraskande många gånger. Det borde betyda talangfull. Hon som lär mig påpekade i och för sig ett flertal gånger att jag skulle vinkla racket åt ena eller andra hållet, vända kroppen mer åt sidan och en massa andra detaljer som jag fann hopplöst onödiga. Jag träffade ju bollen! Kanske hade hennes kritik att göra med att spelet inte var så roligt för henne. Mina bollar hamnade nämligen i taket, väggen eller nätet. Helt omöjliga att ta. Men jag tänker att hon kanske kan träna upp sig lite. Så kanske hon kan ta dem nästa gång. Spelar man mot en talang får man anstränga sig lite.

Hipp hipp hurra!

2011-10-07T07:50:00.001+02:00

Idag fyller Rockstar tretton.
Tonåring.
Kanske är det en anings svårt att greppa. För mig alltså. Inte för Rockstar. Han har förberett sig länge.

Ingen är så galet pirrig inför sin födelsedag som han. Så har det alltid varit och kommer kanske alltid att förbli. Han har inte bara svårt att sova nätterna innan, han blir sjuk också. FF kallar vi det. Födelsedagsfeber. Det speciella med FF är att den kommer typ dagen innan och försvinner när han vaknar till "ja må han leva". Sjukt bra kan man tycka.
Vem vill vara sjuk på sin födelsedag?

vetenskaplig undersökning

2011-10-06T16:26:00.000+02:00

Bränt ris ser på pricken ut som musskit.

Finns dagsfärsk empirisk studie på det.

basmat nummer ett

2011-10-05T14:41:00.000+02:00

Jorå, man kan nog säga att vi gillar mjölk i den här familjen.

Vad ser ni till att alltid ha hemma?

gult ska det vara annars blir det fel

2011-10-05T10:01:00.000+02:00

Nu vet jag varför jag alltid springer vilse när jag ska springa femman i motionsspåret. Har trott att det beror på min obefintliga inre kompass möjligen i kombination med att jag kanske inte tittar efter markeringarna lika frekvent som man bör.

Men det är inte alls det som är orsaken! Jag kanske till och med har en inre kompass.
Grundfelet är hur som helst att jag har sprungit efter fel färg. Trodde femman var orangemarkerad. Men i morse när jag sprang upptäckte jag att det är Knalleleden som är orange. Femman är gul. Knalleleden är för övrigt drygt fem mil lång och sträcker sig bort mot Borås.

*djäkligt nöjd att det inte är mig det är fel på*

ateljén

2011-10-04T16:39:00.001+02:00

Lite så här ser det ut på min arbetsplats. Plus barn då. De är inte med på bild för jag har inte frågat än. Annars är det framförallt fem och sexåriga barn som så att säga är min arbetsplats. Det är de som är i förgrunden. Bilderna visar liksom bakgrunden.

I mötet mellan barnen och materialet sker magiska och kreativa processer.
Det är mumma det.

Vad är det bästa med ditt jobb?

alltid lär man sig något

2011-10-04T07:13:00.001+02:00

En annan dag kan jag visa er vad jag lärde mig igår. Det var en ganska rolig kurs. Tre timmar sa bara svisch. Tyckte själv att jag hängde med riktigt bra. Och när jag inte gjorde det kunde jag bara peta lite på camillos som satt bredvid mig och som i princip kan svara på allt.
I kväll ska jag på keramikkurs.
Joddelahiho.

speciellt glad blir jag av det blå kylskåpet

2011-10-03T08:16:00.000+02:00

För några år sedan skrev jag om vår köksrenovering på landet. Har glömt att berätta att den är klar nu. Blev så satans nöjda. Det är roligt att laga mat där. Och mysigt att sitta där.

jajjemensan

2011-10-03T07:59:00.000+02:00

Ska på kurs i eftermiddag. En mac-kurs. Hoppas få lära mig kul grejer. Jag tippar på att vi kommer vara ett hundratal pedagoger i ett alldeles för litet utrymme. Enligt rykten blir det heller ingen fikapaus. Som tur är har jag lite sovmorgon i dag och så fort jag slitit mig från datorn ska jag fixa lite goa grejer att ha med som matsäck. Allt går lättare med mat i magen.